torsdag, september 18, 2014

Dagens fundering

Jag minns för några år hur jag satt med mina kollegor, fikade och bara snackade om vad som helst. Något vi i princip gör varje dag, gärna flera gånger om dagen. Jag hade då som nu väldigt trevliga kollegor som jag gärna dricker mycket kaffe med.
Just vid det här tillfället satt jag och strötittade igenom en tidning, mins inte vilken, det var en bok som fångade min uppmärksamhet. Den hette Svenska Latinas.
Det visade sig vara en doktorsavhandling om Svenska Latinas. Jag köpte den dagen efter och den helgen tillbringade jag i sängen med boken framför mig.

Det var som att läsa om mitt eget liv; att vara född i detta land, anse sig själv vara svensk men inte helt och hållet accepteras som svensk. Slutsatsen som drogs var att det i slutändan handlade om två saker;
1. hudfärgen.
2. Sverige har en lång historia av utvandring och inte invandring, det kommer ta flera generationer innan inställningen förändras.

Jag köper den slutsatsen. Men under tiden så finns det flera saker man kan göra för att se till att processen går framåt.

Nu är det kanske någon som surfat in på min blogg för första gången som tänker; vill hon att Sverige ska sluta vara svenskt??

Definitivt inte - men definitionen av svensk och Sverige kommer att förändras. Det kallas globalisering! Den har redan startat och går inte att stoppa. Jag vet inte ens när till när vi skulle vara tvungna att backa bandet för att stoppa globaliseringen, det vi kan göra tillsammans är att se till att vi styr förändringen och att förändringen inte styr oss. Men förändringen kommer ... sanna mina ord.

Jag läste precis en krönika på Nyhetssajten Nyheter24 , han försökte förklara på ett väldigt tydligt och bra sätt hur utpekandet av den vita mannen som boven i allas drama drar människor till högerextremism. Han är väldigt tydlig i slutet på sin krönika med sin poäng att krönikan handlar om hans version av sin historia. Det jag utläser av hans krönika är missförståndet intellektualiseringen av vissa samhällsdebatter kan orsaka.
Jag hamnade för någon vecka sen i en liknande diskussion med en god vän till mig, han nämnde också hur utpekad han känner sig. Vi hade ett ganska långt samtal om detta, och även om vi egentligen inte kom fram till någonting till jag hade lugnat ner mig så fann vi ändå varandra i samtalet. Jag tror och hoppas att jag fick honom att inse att det är inte han som individ som debatten handlar om.

Sen ifrågasätter jag definitivt valet av grupp som killen i krönikan deltog i men det är kanske ett helt annat inlägg ...

Det är mycket som händer i Sverige idag, både på ett medvetet plan och på ett omedvetet plan. Vi kanske är i någon sorts övergångsfas där reaktionerna är en del av den fasen. Vad vet jag?

Det jag vet är att det som händer i världen är ett faktum och Sverige som en del av världen kan inte välja att inte delta. Det finns så många människor som har liknande historier som min egen och vi ska ingenstans. Ibland undrar jag vad en person i min situation måste "anpassa" sig till, för det svenska samhället är egentligen det enda jag känner till. För lika väl som den killen i krönikan känner sig utpekad så gör jag också det, och flera med mig.

Det är som jag säger till mina elever när vi pratar om förutfattade meningar om andra människor, ALLA har dem men det är vad vi gör med det som är det viktigaste.


onsdag, september 17, 2014

Man kan lita på mamma!

Nu har det gått några dagar sen valet och även om det kommer ta några dagar att sova ikapp så har jag funderat klart på valresultatet.

Jag var väldigt ledsen i måndags och den känslan gick sedan över till frustration. Igår kväll råkade jag springa in i min mamma i Farsta centrum efter ett hetsigt möte och vi beslöt oss för att äta middag. Vi pratar ofta politik i min familj, det kan bli ganska hetsigt men i slutändan är det upplyftande och utvecklande. Det är sällan jag går från ett samtal med min familj utan någon ny infallsvinkel eller information.

Igår frågade min mamma mig varför jag var så arg, och vi diskuterade det ganska länge. Till slut säger hon att ända sen jag varit väldigt liten har jag blivit arg på människor som försöker bestämma vad jag är och vart jag kommer ifrån. Då brast jag ut i ett skrik på sushi-stället; ja och nu finns det ett helt parti med 13 % i valresultatet som i sitt principprogram har bestämt att jag inte är svensk!

Låt mig klargöra tre saker först;

* jag är född i detta land. Är stolt över Sverige, har i mer än halva mitt liv jobbat politiskt för att jag tror på det demokratiska systemet vi har och att det är det bästa sättet att förbättra. Mina värderingar är till mångt och mycket svenska, jag drömmer på svenska, tänker på svenska och även om jag ogärna tar en snaps på midsommar så kan jag inte tänka mig en sommar utan ett midsommarfirande. Men Uruguay är en stor del av den jag är och det tog en jäkla massa år innan jag fann en balans mellan de två delarna.

* jag ifrågasätter inte människors frustration, den tror jag definitivt är verklig. Det har blivit en större skillnad mellan grupper i Sverige, arbetslösheten har ökat och osäkerheten kring sina nära och käras framtid är större.

* jag tror inte att SD väljare per automatik är rasister men de har definitivt röstat på ett parti med en rasistisk ideologi, det står klart och tydligt i principprogrammet.


Jag kan gärna diskutera med andra än de jag umgås med vad som är orsaken till valresultatet, men bara med de som kan kolla mig i ögonen och medge att de har röstat på ett parti som inte anser att jag är svensk.


måndag, september 15, 2014

SD väljare - who are thou? Del 1.




Jag tror på kunskap som källa för upplyshet, så därför satte jag mig idag och läste SD principprogram. Så låt oss analysera det som står.

 

Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.

 

DÅ undrar jag, vad är svensk kultur? Identitet? och Lojalitet? Vem är det svensken ska vara lojal mot? Och hur ska detta yttras? 

Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den. Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet. Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.

 

Här nämns detta med lojalitet igen, undrar fortfarande mot vem och hur denna lojalitet skall säkerställas. Nu nämns den gemensamma identiteten och kulturen, har någon någonsin satt sig ner och funderat över vad detta egentligen innebär?

I detta stycke definieras vem som är svensk, det är i för sig bra. För att kunna diskutera måste man kunna ha en gemensam syn på vad man diskuterar. Men låt oss se vad som står. En svensk är alltså någon som är född i Sverige av svensktalande föräldrar (eller nordisk identitet) eller som i tidig ålder blir adopterad.  

 

Man kan alltså upptas i samhället om man talar flytande svenska, uppfattar sig som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan.

 

Låt oss se, jag som då är dotter till två latinamerikaner, som är född i Sverige, som kan ha dubbla medborgarskap om jag så önskar, ser Uruguays historia som en viktig del i min egen identitet, har solen på Uruguays flagga intatuerad på min axel, åker till Uruguay vart tredje år, blir glad och stolt när jag läser om Uruguays president på dn.se och pratar flytande svenska och spanska är alltså inte svensk???

 

Tack - då vet jag.

 

och för den som undrar står det också så här i principprogrammet; den som är svensk medborgare skall inte kunna inneha annat medborgarskap utöver det svenska och endast svenska medborgare skall ha rösträtt i allmänna val.

 

Det betyder då för mig att jag inte får ta upp mitt medborgarskap i Uruguay för det skulle i Sverigedemokraternas Sverige innebära att jag skulle bli av med mitt svenska medborgarskap. För att ha dubbla medborgarskap är att vara illojal?

 

Men om vi går vidare från min situation som delas av alla som är födda i Sverige och har föräldrar med utländsk bakgrund. Vi tar nästa ämne - kulturen.

 

Kulturarvet har ett egenvärde genom bland annat de skönhetsvärden och den estetik som det står för. Att värna om kulturarvet är också att visa respekt mot tidigare generationer, att minnas vad de har åstadkommit. Den absolut viktigaste aspekten är dock att kulturarvet fungerar som ett sammanhållande kitt. Varje samhälle behöver gemensamma normer och värderingar, kollektiva minnen, gemensamma myter, gemensamma högtider och traditioner, gemensamma seder och bruk för att i förlängningen kunna hålla samman. Särskilt viktigt blir detta i en stat som den svenska med en solidariskt finansierad välfärdsmodell eftersom den solidaritet som håller upp systemet i sin tur baserar sig på identifikation och en stark känsla av gemenskap.

 

Här definieras det tydligt att kulturarvet har ett egenvärde bland annat genom skönhetsvärden och den estetik som det står för, vems estetik? vems skönhetsvärde? Vem ska sitta och bestämma detta? Vidare kan man läsa om de gemensamma normerna m.m. Är det midsommar vi pratar om? Denna så fina tradition som idag i princip handlar om vem som dricker mest? Eller är det kräftskivan? Jag undrar - kan någon berätta, vad är kultur i Sverigedemokraternas Sverige och vem är det som definierar det?

Här kommer ett stycke som jag och Sverigedemokraterna är överens;

I vår tolkning är begreppet mångkulturalism synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet.

Sen tar den gemensamma tråden slut ....

Huruvida slutmålet med de mångkulturalistiska strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella kulturer upplöses och sammanblandas till en ny gemensam mångkultur eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella kulturer existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande. Vår uppfattning är att bägge dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

Vidare kan man läsa;

Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen. Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationens kultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område. Som en logisk konsekvens av detta skall allt statligt och kommunalt stöd som syftar till att invandrare skall bevara och stärka sina ursprungliga kulturer och identiteter dras in.

NU börjar det likna något! Vi pratar alltså om det så kallade "svenska folkhemmet" - ett "folkhem" som i princip socialdemokraterna började prata om i samband med 2:a världskriget och som inte funnits på tapeten sen 80-talet. Ett begrepp som de flesta känner till i teorin men som de flesta inte fått uppleva i praktiken.  

Sen har för det mesta vågen av invandring en koppling till situationen i världen, och på 70-talet var majoriteten av invandringen latinamerikaner. Den kultur som tillfördes i och med detta är alltså; chorizo, la salsa, el chimichurri, tacos, tortilla, Salsa (dansen) och tangon. Sen får man inte glömma de som vunnit Nobelpriset i litteratur som Gabriela Mistral, Pablo Neruda, Garcia Marquez och Vargas Llosa. Ska man ta det i ett större historiskt perspektiv pratar vi också om potatisen, tomaten, chokladen och jordgubbarna. För i det stora perspektivet togs de hit när spanjorerna erövrade den amerikanska kontinenten.

Så alltså, skulle vågen av latinamerikanare som kom på 70-talet inte ta med sig någonting och spanjorerna skulle lämnat chokladen i kontintenten? Jag vill bara förstå poängen här ...

Då ska vi alltså stänga alla pizzerior, sushiställen, thai-restaurangen, McDonalds och samtliga Kina restaurangen. Allt skall omvandlas till husmanskost ... jag vill bara veta .. kan någon förklara ...

Detta var del 1, sidan 1-21 i Sverigedemokraternas principprogram.

fredag, september 12, 2014

Valstugor - en intressant mötesplats

Idag stod jag och delade ut foldrar i Farsta. Jag iakttog en man som stod och pratade med moderaterna, de såg ut att ha ett intressant samtal. Efter en stund kom han fram till mig och började prata. Efter en stund "anklagar" han mig för att tillhöra ett parti som går till val på visioner. Jag log mot honom och förklarade att i en valrörelse där visioner och ideologi har uteblivit till viss del så är det en jätte stor komplimang. Han blev rätt frustrerad och började argumentera för hur fel det var att ha visioner. Han menade att svenska folket vill ha konkreta förändringar. Jag menade att det ena behöver inte utesluta det andra.
Efter ett tag förklarade jag för honom att vi nog inte kommer finna varandra i denna diskussion.

Han gick därifrån en frustrerad man medan jag kände en stor tillfredsställelse, miljöpartiet har lyckats få ut vår vision i valrörelsen!

Detta samtal kommer jag kunna leva på rätt länge ...


Med vänlig hälsning - någon som hoppas på en bättre morgondag ...

torsdag, september 11, 2014

lite frustrerad ....


Snart är valrörelsen slut, det har varit en tuff och otroligt rolig tid. Den senaste månaden har jag gått upp vid sju, ätit frukost, gått till jobbet – gått från jobbet, gått till någon valaktivitet och sen kommit hem vid åtta-nio.  Fixat med lite saker hemma och somnat i sängen av ren och skär utmattning och med ett leende på läpparna. Helgerna har handlat om samma sak, förutom jobbandet. Min månad är inte på något sätt unik, det är så för de flesta som är partipolitiskt aktiva under valtider, speciellt om man är förtroendevald. Vi som är förtroendevalda är politiker, och vi gör det alla på vår fritid men det jag märker när jag är ute i valstugorna är att vi räknas inte som politiker. Frågan är vad vi är?

Att stå i valstuga är oerhört givande och utmanande, man ställs inför alla möjliga frågor och man gör sitt bästa för att svara på dem.  Allt går inte att svara på och då måste man lite vänligt förklara det. De flesta godtar detta.

Det finns några frågor som har återkommit för min del under tiden som jag har stått i valstugan; Slussen, skola och förbifarten. Det är tre områden som verkligen engagerar. Den frågan som jag aldrig har fått, men som de andra som jag stått med har fått, är den om invandrare. Kan det må hända vara min bruna hud som hindrar människor från att ställa frågan?  

Jag är riktigt orolig för valresultatet på söndag, inte för våran egen del, jag tror det kommer gå bra för Mp. Men jag är orolig för valresultatet i sin helhet.

Under denna mandatperiod har jag haft nöjet och äran att på första parkett fått följa en väldigt bra människa och politiker. Jag har sett på fb hur han har representerat Sverige inför olika länder som antingen kommit på besök eller har han varit på besök hos dem. Han har hållit tal inför olika länders parlament, han har bland annat följt kronprinsessan till olika middagar m.m.  Hans främsta jobb har varit att hålla i klubban i riksdagen då och då. Han har alltså representerat Sverige och jag är övertygad om att han har gjort det väl. Han är en bra människa och en rolig person att prata med, någon att verkligen känna sig trygg med. Hans roll kan alltså under nästa mandatperiod komma att tillkomma en Sverigedemokrat. Om svenska folket verkligen gör detta val så ok! Men då måste valet vara ett upplyst val, inte ett val gjort på ilska och frustration.

För ett tag sen hamnade jag i en diskussion om invandring med två personer vars liv är väldigt segregerat. De bor i ett bra område, omringar sig av människor med samma socioekonomiska och utbildnings-bakgrund som de själva m.m. De argumenterade lika passionerat kring integrationsproblemen vi har i Sverige som andra människor med helt andra bakgrundssituationer. Vi fick till ett bra samtal men jag gick ifrån det samtalet med en tanke – hur har de stött på detta så stora ”problem” som ligger till grund till detta passionerade samtal vi precis hade haft?
Facebook är alltid en källa för mycket ”tillförlitlig” information, jag har sett bekanta med stabila liv och relativt homogena vänskapsrelationer och homogena familjekonstellationer lägga upp uppdateringar och länkar som grundar sig på en rasistisk grundideologi. Jag blir så ledsen – och frågar mig åter igen, hur har de stött på detta så stora ”problem” som ligger till grund för ett val som inte hade varit aktuell för 10 år sen?

Jag vill inte tro att Sverige har blivit mer rasistisk. Jag har det senaste året varit på så många manifestationer och demonstrationer som bekräftar min bild av Sverige och de flesta jag träffar i min egen vardag delar inte de åsikterna. Men visst är det så att Sverige har blivit kallare, frustrationen har ökat och därmed bitterheten. Den bitterheten är verklig och skall tas på allvar, men ibland kan jag känna att vissa människor vill bara inte lyssna. 

Jag är inte unik på något sätt, i Sthlm stad är jag 1 av ca 200 förtroendevalda. Det är bara tre utöver dessa 200 som lever på politiken, folk vill tydligen enbart veta vad de tre säger – och jag kan garantera att de säger samma sak som vi andra 200. Men det verkar som att så länge de inte ställer sig på Sergels torg och skriker ut vår politik har vi inte ”vågat ta debatten”? Vi är i Sthlm ett av 7 partier i kommunfullmäktige, de andra partierna har minst lika många förtroendevalda som vi, om inte fler. Ska deras heltidspolitiker också behöva ställa sig på Sergels torg och skrika ut deras politik för att Sthlmarna ska kunna känna att politikerna ”vågar ta debatten”?  Vi är en kommun av 290, visst har de andra kommunerna kanske inte lika många förtroendevalda – men grunden är densamma. Ska deras heltidspolitiker också behöva ställa sig på deras torg och skrika ut deras politik för att argumentet ”politikerna vågar inte ta debatten” ska behöva fällas? Eller ska vi bara ta hela riksdagen ut ur riksdagshuset och be dem skrika? Eller är det bara Rosenbad vi pratar om? Nu har jag inte ens nämnt alla landsting och deras politiker som vi har i hela landet …

Argumentet håller inte längre – det är dags att lyssna och faktiskt märka att stafettpinnen är igång – men den uttrycks på olika sätt – så som det ska vara för det handlar om olika politiska partier och olika ideologier. Det är olika infallsvinklar.
INGET parti är så dum att de inte ser hur integrationen är ett område som behöver belysas, alla partier består av människor som också är medborgare. Som också lever i samhället, som också ser och känner och märker. Lösningarna skiljer sig, för grundideologierna skiljer sig - och så ska det väl ändå vara?